Från 1600-tal till nutid

Huseby ligger mellan sjöarna Salen och Åsnen och den äldsta namnformen av Huseby är Hosaby (1419) vilket tyder på att det är läget vid (h)oset, åns utlopp i Åsnen, som givit namn åt byn. Ända in på 1600- talet skrevs det Hosaby men sedan järnbruket kom till blev Husaby det namn som användes.

På 1600- talet var Huseby fortfarande en småländsk by, som dominerades av bönder och jordbruk. Men förändringens tid var på gång och kom med Carl Carlsson Gyllenhielm. Han lät på 1620- talet anlägga ett järnbruk på Huseby. Placeringen av järnbruket kan tyckas märklig, men här fanns allt som behövdes: sjömalm, skog som gav kol till eldningen och vatten som gav kraft och transportmöjligheter.

Kartan visar Husebys läge. Upprättad 1637

Gyllenhielm

Gyllenhielm drev järnbruket i Huseby med hjälp av förvaltare, en av de främsta var Jon Michelsson. Med hjälp av honom startade Gyllenhielm på 1630-talet tillverkning av kanoner och järnkakelugnar eller sättugnar som de också kallas. Dessa sättugnar skulle komma att bli den typiska Husebyprodukten och tiotusentals tillverkades under 225 år.
Sättugnshäll
Holländarnas Tid
Arnold de Rees bosatte sig på Huseby och byggde upp en omfattande verksamhet. Han arrenderade också järnbruken i Torne, Ålshult, Tegnaby och Åryd. Han anlitade en mängd bönder för malmupp-tagning och kolning, utvecklade en stor transportorganisation med pråmtrafik på sjön Åsnen och hästdragna foror på den nyanlagda vägen från Grövik till Bodekull, vilken nu kallades "Holländarevägen". Från Bodekull utfördes kanoner och kulor, stångjärn och järnkakelugnar på Arnold de Rees egna fartyg till Köpenhamn och Stralsund, Lubeck och Hamburg, Haarlem och Amsterdam. Husebykanonerna fanns på många handelsskepp och holländska örlogsfartyg. Ännu idag står en Husebykanon uppställd vid inloppet till det forna holländska handelsfaktoriet Mombasa i nuvarande Tanzania.
1677 upphörde driften på Huseby och några år senare ligger "bruket platt öde och obrukat".
Rudebecks tid på Huseby
Men det skulle inte dröja länge förrän det kom nya brukare till Huseby. 1689 fick bröderna Peter och Paul Rudebeck arrendera Huseby Gamlegård och några hemman på förmånliga villkor för att sätta igång järnbruket igen. Peter blev den som ägnade sig åt Huseby och järnbruket började omedelbart att byggas upp igen.
På 1690- talet var både masugnen, gjuteriet och borrevinden i full gång och så småningom kom även stångjärns- och manufaktursmederna i gång.
Rudebeck lät även uppföra en ny herrgårdsbyggnad, ungefär på samma plats som den nuvarande.
Maria Kristina Rudebeck Maken, häradshövding
Gustaf Berghman
Grevarna Hamilton

1792 kom det nya ägare till Huseby då grevarna Hamilton tog över.
Den förste Hamilton, ryttmästare Axel, utökade gårdsbeståndet genom att köpa gårdar främst i Skatelövs, Vederslövs, Öja och Blädinge socknar. Huseby förvandlades till en enda stor brukningsenhet.
Mycket av den yttre miljön är en kvarleva från Hamiltons tid; den stora herrgården som stod färdig 1844, stallbyggnaden för gårdens rid- och vagnhästar, kvarnen, den mekaniska verkstadsbyggnaden, gårdssmedjan, det gamla brukskontoret, den gamla sågmästarebostaden, magasinet och hela bostadsbebyggelsen utmed bruksgatan.


Kvarnen och bruksgatan
Familjen Stephens
Joseph Stephens föddes 1841 i Stockholm och var son till den engelske språkforskaren och fornforskaren George Stephens. Georg kom till Sverige för att studera och blev under sin tid i Stockholm god vän med prästsonen Gunnar Olof Hylten- Cavallius från Vislanda.
Hylten-Cavallius hade en ganska stormig statlig karriär och efter en diplomatpost i Brasilien återvände han 1864 till sin hembygd och bosatte sig på Stora Målen i Moheda socken för att senare flytta till Sunnanvik i Skatelöv.
Han föreslog att George Stephens son skulle utnyttja de sjunkande fastighetspriserna och köpa en behändig liten herrgård i Småland.
När så George och Joseph kom till tågstationen i Moheda hade de ingen aning om det konkreta förslag som Hylten-Cavallius skulle komma med. Han tyckte att Joseph skulle köpa Huseby järnbruk med det stora godset, där det ingick 46 jordbruksfastigheter, 24 mantal och cirka 6000 hektar mark.
Gudfadern lade skickligt fram alla fördelarna med köpet: det var den bästa egendomen i länet, ett bra pris, kombinationen av järnbruk, jordbruk och skogsbruk var mycket fördelaktig.
Den 9 augusti 1867 skrev Joseph Stephens under köpekontraktet på 600000 riksdaler. Det var nog inte bara Hylten- Cavallius övertalningsförmåga som lockade Joseph till köpet utan också uppenbarelsen av Hylten- Cavallius dotter Anna. Joseph blev blixtkär i den 19-åriga flickan och redan efter några veckor så eklaterades deras förlovning. Anna slog upp förlovningen och sedemera gifte sig Joseph Stephens med Elisabeth Kreuger.
Läs om familjen Stephens tid på Huseby på sidan "Fröken på Huseby".
Josef Stephens
Statens Fatighetsverk förvaltar och Intresseföreningen driver
Florence Stephens testamenterade Huseby till svenska staten, med uttryckligt önskemål att "byggnader på Huseby bör iståndsättas och väl underhållas samt till sin karaktär i möjligaste mån bibehållas, till erinran om dem som där bott och verkat och sammanbragt samlingarna".
Efter långvarigt övervägande förklarade sig staten beredda att motta donationen 1982.
Inledningsvis förvaltades Huseby av Domänverket och sedan 1996 är det Statens Fastighetsverk som förvaltar anläggningen.
För att ta ansvaret för Huseby Bruks besöksverksamhet bildades 1996 Huseby Bruks Intresseförening. Denna drivs som en ideell förening och medlemmar är för närvarande Länsstyrelsen i Kronobergs län, Alvesta och Växjö kommuner, Smålands Museum och samtliga näringsidkare som är verksamma på bruksområdet.
Huseby Bruk är numera Kronobergs läns mest besökta turistmål med ca 150.000 besökare per år.
 
Historiskt material är hämtat från
Lars-Olof Larssons bok
"Det fantastiska Huseby"